Kategorier
Händelser

Borås Julmarknad 15 december

Välkomna till Borås Julmarknad den 15 december.

Där kan du klämma och känna på mina tovade och stickade alster samt mina olika krämer och hudprodukter.

Du får även smaka på Kombocha-te och Kimchi (med grönkål).

Kombucha & Kimchi

Deo Flowers

Elfsborgs toffel och sittdyna

Tvätta håret kit

 

 

Kategorier
Allmänt Gratis stickbeskrivningar

Lovikkavanten

Lovikkavantar Traditionell, Made by Monica Rundgren

 

Naturligtvis ska Monicas bod innehålla Lovikkavantar då jag har mina rötter i Tornedalen och Pajala kommun.

Jag har även stickat sådana under många år men de har fallit i glömska bland allt tovat och veganska hudkrämer.

Nu har jag även designat nya modeller av den traditionella Lovikkavanten, exempelvis Color, Reflex, Baby och Ernst.

Namnet Lovikkavantar kommer av orten Lovikka i Pajala kommun, Tornedalen.

Bildresultat för lovikka

 

Erika ”Riga” Aittamaa var en fattig skogsarbetarhustru från Tornedalen. Hon var driftig och uppfinningsrik och skapade Lovikkavanten. Idag är vantarna från Lovikka världsberömda.

Maria Erika Kruuka (1866 - 1952) - Genealogy

Historien om Erika ”Riga” Aittamaa

Maria Erika Olofsdotter Kruukka föddes 1866 i Junosuando. Senare bodde hon i byn Lovikka i Tornedalen. Familjen levde fattigt och Erika Aittamaa bestämde sig för att börja sticka vantar till försäljning.

Som hon berättade långt senare i en tidningsintervju kom det en dag en man hem till henne och bad om ett par riktigt tjocka ullvantar för att han frös om händerna. Erika Aittamma såg till att göra vantarna så tjocka som möjligt. Kunden blev dock väldigt besviken och tyckte att hon hade misslyckats. Vantarna blev nämligen stela och hårda. Hon gick hem och funderade. Sedan tvättade hon och ruggade vantarna flera gånger. Det gjorde ullen mjuk och skön och kunden blev väldigt glad över sina nya vantar. Snart började även andra prata om de fantastiska vantarna som Erika Aittamaa hade stickat. Hon har uppfunnit den världsberömda Lovikkavanten.

Så här berättar Erika Aitamaa själv i tidskriften Tornedalen 1936:

”Att jag började sticka de s.k lovikkavantarna berodde på en ren tillfällighet, säger Erika. Vi hade det fattigt i stugan, när barnaskaran växte, och dåförtiden var förtjänsterna dåliga. Jag brukade sticka vanliga vantar åt de rikare i byn. En gång ville någon ha riktigt tjocka slitstarka vantar. Jag spann då riktigt tjockt garn och stickade två par så tjocka vantar att de enligt min mening borde stoppa i flera vintrar. Glad i hågen skyndade jag till mina alsters blivande ägare. Denne var dock mindre tacksam. Han sade att jag t.o.m. hade förstört ullen. Detta hände för 44 år sedan. Jag gjorde nya försök, tvättade dem flerfaldiga gånger och kardade dem omsorgsfullt. Det blev annat resultat. Vantarna blev snart efterfrågade. Isynnerhet forbönderna, som körde lass.från Haparanda, voro,förtjusta i dem. Snart kom det vantbeställningar från olika byar i Tornedalen samt från lapparna. Jag hade börjat pryda dem med flerfärgade garner, varför lapparna gillade dem skarpt. Sedan dess har jag stickat vantar så gott som året om. Det var Gud som gav mig en fingervisning och hjälpte mig, så vi kunnat uppfostra barnen, utan att anlita hjälp från andra. Nu är jag 70 år gammal och skall fortsätta arbetet så länge jag orkar.”

Lovikkavantens framgång

Vantarna blev snabbt väldigt populära och efterfrågan ökade. Erika Aittamaa började även brodera sina vantar med färgat garn. Anledningen till detta var att samerna blev väldigt förtjusta i vantarna men ville även ha de samiska färgerna på mudden.

Grön: Växter/natur, landet Saepmie som är livsavgörande för samernas överlevnad.
Blå: Vattnet, som är ett livselixir.
Röd: Elden, står för värme och kärlek.
Gul: Solen, som står för långsiktigt liv.
Vit: Snö

Idag kallas broderiet för Lovikkafärger. Hon försåg också vantarna med en tofs så att de kunde hängas på tork över spisen eller elden.

De många beställningarna gjorde att Erika Aittamaas familj fick det bättre ställt. Hon insåg också att hon inte klarade av att tillfredsställa alla kunder. Då bestämde hon sig att lära andra kvinnor i byn att sticka vantar. Hon ställde höga krav och ville att alla vantar skulle stickas på samma sätt och ha samma mönster. Efter ett tag var kunde nästan alla kvinnor i Lovikka sticka Lovikkavantar.

Erika Aittamaa fortsätte sticka vantar i hela sitt liv. Under 1930-talet hjälpte en lärare som undervisade på byns skola henne att söka patent på Lovikkavanten. Patentet beviljades. Patentbrevet skulle lösas ut mot 30 kronor (dagens penningvärde ca 900 kr 2018). Men Erika Aittamaa hade inte så mycket pengar. Byborna startade en insamling för att hjälpa henne. Hon var dock stolt och vägrade ta emot pengarna. Patentbrevet skickades så småningom tillbaka till Patentverket.

Erika Aittamaa avled 1952, 86 år gammal. Idag står det en jättevante i Lovikka, ett minne till Erika Aittamaa och hennes uppfinning.

Text: Alexandra Selivanova; artikel ur Tekniska museet Stockholm/Djurgården

 

Mönster till Lovikkavantar

Lovikkavanten gjordes för första gången 1892 och hör till en av de saker/symboler som vi verkligen klassar som Svenskt. Tidigare ingick det i grundskolans textilslöjd att kunna sticka Lovikkavantar och det har jag gjort från 60-talet, men inte så många som jag gjort till mitt företag. Man känner sig som en ny version av Erika.

Storlek: 1-4 (5-8) 9-12 år – (dam) herr.

Du behöver:

1,5 hg Lovikkagarn, Järbos får fluffigare slutresultat, Garngrossisten blir kompaktare, tätare ej så fluffigt resultat. Alltså olika Lovikkagarner ger olika slutresultat.
Rundsticka nr 5 och strumpstickor nr 5.

Förkortningar

m = maska | v = varv | ggr = gånger

Sticka vanten:

  1. Lägg upp 24 (26) 28 – (28-30) 32-34 m. på strumpstickor nr 5. Fördela m. på 4 strumpstickor. Antal maskor beror på handens storlek. Därför har jag skrivit 28-30 för dam och 32-34 för herr. Samma gäller övriga mått som man kan behöva ändra efter personens handlängd mm.
  2. Sticka ett varv aviga maskor.
  3. Sticka räta m. (slätstickning) runt i 6 (7) 7 – (8) 9 v.
  4. Vänd arbetet ut och in och sticka runt i slätstickning i 14 (16) 18 – (22) 24 v.
  5. Markera för tummen: Sticka med annat färgat garn över stickans 4 (5) 5 – (6) 7 första m.
  6. Sticka samma sticka igen – på det färgade garnet. Fortsätt sticka som tidigare.
  7. När arbetet från vändningen mäter 13 (15) 17 – (20) 22 cm eller så lång handen är. 2 cm innan fingrarna startar minskning/avmaskning.
  8. Sticka 2 rm, 2 m ihop varvet ut, ett varv utan minskning
  9. Sticka 1 rm, 2 m ihop varvet ut, ett varv utan minskning
  10. På nästa varv stickar man ihop 2 och 2 m. över hela varvet.
  11. Klipp av garnet ca 15 cm ifrån arbetet. Dra garnet igenom maskorna till insidan av arbetet och fäst tråden på insidan av tummen.

Sticka Tummen:

  1. Plocka upp maskorna runt den färgade tråden.
  2. Plocka också upp en m. i vardera sida om tummen (16 m) eller fler för att det inte ska bli hål.
  3. Fördela maskorna på 4 strumpstickor (4 m på varje stickpinne).
  4. Sticka slätstickning i 3 (3½) 4 – (4½) 5 cm, eller hur lång tummen är.
  5. Sticka tillsammans 2 och 2 över 1 v.
  6. Klipp av garnet ca 15 cm ifrån arbetet. Dra garnet igenom maskorna till insidan av arbetet och fäst tråden på insidan av tummen.

Den andra vanten stickas lika men tänk på att tummen hamnar rätt!

Montering:

  • Valka/tova vanten (om den är lite stor) med varmt vatten och såpa. Bäst tycker jag i tvättmaskin 40 grader.

TIPS: Ha gärna vanten på dig får en perfekt passform.

  • När vantarna torkat: Borsta in och utsida med en hård borste – ex. rotborste eller karda.
  • Brodera mudden med färgade restgarner. Traditionellt används rött, gult och blått garn.
  • Gör en fläta eller tvinna en snodd i vantens sida med samma garn som vanten är stickad i.
  • Gör en tofs i änden av snodden.

Här är olika variationer på mönster man kan brodera på Lovikkavantar.
Dessa mönster är gjorda i två eller tre färger.